Igår var jag med på en tre timmar yogaklass med en av världens främsta yogis Arkady Shirin. Han är den som Sting, Bruce Springsteen, Madonna och George Clooney ringer innan de ska på turné eller komma i form innan en produktion. Arkady är en av de mest kontroversiella personer jag känner, född i Sibirien, har tränat landslag i Hockey, dansat balett, tränat kampsport och studerat för yogamästare i Indien. När han kom till Indien hade han glasögon. Hans mästare trampade sönder dem och sa: Nu ska vi träna upp din syn igen. När man pratar om yoga och Indien tänker många på en spirituell person klädd i ett gult skynke. Arkady är absolut ingen spirituell person inlindad i fluff och flum. Snarare hårda raka rör med en direkthet som krävdes sibiriens karga landskap.

Jag har tränat på att lära mig ett par rörelser nu i 2 år. Varje gång jag träffar honom så pekar han ut vad vi elever behöver förbättra. Han är otroligt noga med grunderna. I början tänkte jag: “Men när ska vi gå vidare, jag kan ju redan det här”. Men det är just det som är hemligheten. Varje gång jag träffar honom så lär jag med en ny detalj som jag kan applicera i min träning. Hans metod går ut på att bemästra grunderna så och slipa på dem tills man nått perfektion. Det är något jag verkligen gillar. Att han förespråkar en slags enkelhet, tålamod och fokus som inte är så vanligt idag.

Samma sak gäller i sång. Många tränar till 50 olika övningar på YouTube från olika lärare utan att ha någon koll på om de gör rätt. Istället för att bemästra de 1-2 övningar som verkligen har störst betydelse för dem. För några år sen hittade jag en svaghet i min röst, som jag ville förbättra. Jag bokade in sångpass med mig själv några gånger per vecka under ett år för att bara träna detta moment. Det var helt onaturligt för mig och kändes så svårt. Men denna träning har gett mer resultat än någon annan träning för mig när det gäller rösten. Jag lärde mig att balansera mitt sound. Det är något vackert att bara gå in i sig själv och finslipa på något om och om igen över lång tid. Det ger en säkerhet ingen kan ta ifrån en. Ett självförtroende man alltid kan luta sig på.

Denna typen av fokus och koncentration är otroligt tillfredsställande att utveckla. Man bemästrar sitt liv genom sin röst.

2020 blev inte vad de flesta hade tänkt sig. Speciellt inte sångare och musiker. Läste en undersökning att var tredje musiker byter yrke och kommer nu göra något annat. Det innebär ett tystare Sverige framöver med mindre kultur.

Men det är också lätt att tappa hoppet när turnéer ställs in och många artister står utan inkomst. En del som hade ett fast jobb vid sidan av musiken inom tex klädbranschen har förlorat sin fasta inkomst.

Men det är också i tider när världen faller runt omkring en som de största möjligheterna dyker upp. Jag har pratat med trubadurer som haft mer spelningar än någonsin för att alla tror att alla spelningar ställts in, så de har varit ensamma på banan för alla mindre jobb.

Det är en tid att bli bättre på det man gör. Bättre sångare, bättre låtskrivare, bättre på promotion. Det är också en tid att fokusera och inte bli lamslagen av allt som händer runt omkring en. Att fokusera på det dagliga aktiviteterna för att komma vidare. Med skygglappar på för allt negativt som händer runt omkring en.

Det finns fortfarande tid att göra 2020 till ditt år och göra något riktigt bra av det, så när samhället är tillbaka som vanligt har du kommit ut starkare och mer fokuserad version av dig själv.

Sångare och musiker: Ge inte upp! Ni behövs! 💪💛

De flesta tänker att musikbranschen är svår och omöjlig att ta sig in i och att de antingen behöver göra världsturné eller ingenting. Men flera sångare jag coachar som tidigare haft det som hobby, släpper nu egenskiven musik och gör spelningar. Andra har gått ner i tid från sitt vanliga jobb. En av mina elever fick också sjunga i en svensk långfilm för ett tag sen. Då blir man lite stolt!

Många drömmer om att kunna jobba med musiken men har ingen plan för hur de ska uppnå detta, eller hur de ska komma igång. Det som jag gör är att först coacha dem så att de låter riktigt proffsigt. Det är a och o. Sen är det viktigt hur man ser på sin musik, att utveckla sitt självförtroende för det man gör. Det är en jätteviktigt del i coachningen.

Sedan gäller det att vara smart i hur man marknadsför sin musik. En sångerska jag pratade med var med och körade till en stor svensk artist som hade sett hennes klipp online där hon sjöng. Så att tänka kreativt när det gäller hur man framställer sig är viktigt så man sticker ut.

Ju mer nischad en sångare eller artist är desto enklare är det att synas och bli ihågkommen. Idag är det ofta bra att vara smal i sin genre och stil och nå kunna nå en viss publik internationellt, snarare än att härma och se likadan ut som alla andra.

Ångest, depression och rädsla är något som håller många tillbaka. De tror att det inte går att utvecklas om de har dessa problem. Att det är något fel på dem eller att de fått en sämre lott i livet. Att detta kommer hindra dem från att göra vad de verkligen vill.

Men något som fascinerar mig är att flera framgångsrika artister jag träffat också har dessa problem. De är bara bättre på att handlas med dem, eller låter sig inte slås ned av dem. En del använder dem som en tillgång i sin musik och kan uttrycka sig på ett mer nyanserat sätt.

Jag brukade vara specialist på att starta projekt, för att sedan riva ner dem igen när känslor av rädsla kom upp eller när något blev för stort. Inget svider värre än efter man rivit ner något man jobbat på i månader för att bygga upp. Man känner sig allt annat än nobel.

Jag har sett andra som utåt sett det går väldigt bra för. Men privat så går de igenom enorma utmaningar och får möta sig själva och sina rädslor. Det här var en ögonöppnare för mig. De går igenom exakt samma saker. Skillnaden är hur de agerar i dessa stunder.

Lägger de ner sitt projekt, sårar relationer, tar droger, eller dricker?

Eller söker de upp en terapeut, omger sig med vänner, tränar och mediterar för att må bättre?

Det finns tusentals talangfulla musiker och sångare som låter sig hållas tillbaka av sina rädslor och mörkare sidor. Det är synd tycker jag. Det finns många som skulle kunna skapa fantastisk musik och konst men som hålls tillbaka av dessa sidor hos sig själv.

För mig har en stor del varit att träna mig själv att agera trots att det finns rädsla eller osäkerhet. Att bli mer modig. Att skapa en rutin som gör att jag kan göra det viktiga även om jag har en dålig dag. Att inte hela tiden gå på hur jag känner utan att göra ett åtagande till mig själv och något större. Det har varit en utmaning. Som musiker och sångare är jag en känslomänniska. Men att lära mig att sätta känslorna åt sidan och kunna fullfölja saker har varit så viktigt. För mig det öppnat en ny dimension av mig själv där jag både kan använda min skapandeförmåga, kreativitet och känslor när de behövs och också kunna ta beslut och agera när det behövs.

Att negligera dessa mörkare sidor hos sig själv kommer innebära att man inte kommer vidare. Man kommer vara kvar på samma nivå där man först bygger upp upp och sen river ner.

Att gå och vänta på att dessa tillstånd ska försvinna är inte realistiskt. Det är som att bo i ett krympande rum där man tillslut inte litar på sin egna förmåga längre.

Att utmana dessa gränser är sättet att komma vidare. Där är det viktigt att ha bra personer omkring sig som stöttar en att fortsätta. Jag har tröstat elever där deras spelningar ställts in och de känner att de vill ge upp. När de känner att deras tåg har gått och där de behöver pepp för att komma vidare.

Ofta är det detta att inte ge upp utan fortsätta som är hemligheten. Att komma ut starkare på andra sidan och se sitt projekt har växt under tiden. Då har de samtidigt växt som personer och blivit större än sina problem.

Eller för att det är så alla andra gör?

Många jobbar hårt inom ett yrke hela livet som de egentligen inte tycker om eller trivs med. Om man upptäcker detta tidigt i karriären tror jag man ska byta direkt. Ju tidigare desto bättre.

Om man upptäcker det senare i livet så är det nog bra att byta direkt också. Varför slösa tid med att göra något man inte gillar? Kanske innebär det en lägre lön, kanske färre middagar ute, men livskvalitén av att jobba med något man vill är en lön i sig.

Ett annat alternativ är att kombinera. Jag pratade nyligen med en naprapat som gillade sitt jobb men skulle vilja gå ner i tid och kunna hålla på mer med sitt musikintresse. Hon hade jobbat väldigt hårt många år och var nu sugen på att gå ner i tid. Vi kom underfund med att i sitt jobb gav hon hela tiden andra sitt fokus. I musiken kunde hon ägna sig mer åt sig själv.

Många är fast i tanken att jag kan väl inte bli artist, eller jag är väl för gammal. Men måste det verkligen vara svart eller vitt? Jag tror inte det.

Jag känner många som har ett vanligt jobb men som också sjunger på ett par dop eller bröllop per månad. Eller de som jobbar som trubadur om somrarna. Dessa är relativt enkelt att komma igång med.

Jag känner också de som släpper låtar på Spotify, Youtube som har hållit på lite längre som det går riktigt bra för. De jobbar på egen hand och behöver inget skivbolag för detta. Det här är också relativt enkelt att komma igång med och är något som kan växa över tid.

Jag tror det är viktigt att ändra tanken: Det går inte till: Hur kan jag göra det här?

Livet är för kort att leva någon annans dröm eller bara uppfylla andras förväntningar. Det är dags att ge tillbaka till sig själv.

Om vi har en vän som är överviktig så ökar risken för att vi själva blir det med 57% enligt Nick Christakis, från Harvard Medical School.

Om vi vill bli alkoholist så skaffa en umgängeskrets där man dricker flera gånger per vecka så kommer vi snart vara på god väg.

Det här fungerar också i motsatt mer positiv riktning.

Om vi varje vecka börjar träffa de som har bra tränings- och matvanor så kommer vi också skaffa det. Det kommer kännas fel att svänga inom McDonalds på vägen hem från jobbet för vi tillhör ju denna gruppen nu. När vi ser dem beställa en sallad eller rawfood-efterätt så kommer vi troligen också göra samma sak. Hur ofta säger man inte i på en restaurang. Jag tar samma, när någon annan valt. Vi har också spegelneuroner i hjärnan som gör att vi naturligt kopierar andras beteende. Kanske har vår stenåldershjärna denna funktion just för att passa in i en grupp och öka chansen vår överlevnad.

Om vi vill bli en bättre sångare och skriva och släppa egna låtar på Spotify så är sannolikheten mycket större om vi umgås med andra som redan gör detta. Jag miss själv när jag var 19 och såg en annan lite äldre kille som hade spelat in och släppt ett album. Då tänkte jag: Det där kan jag också göra och så gjorde jag det. Det var enklare när jag kunde se någon som redan gjort det.

Om vi vill kunna gå ner i tid på vårt vanliga jobb och jobba med musiken och göra spelningar så är sannolikheten större om vi träffar andra som redan gör detta. Jag har några vänner som varje år åker ner till Österrike och spelar after ski gig på kvällarna och åker skidor på dagarna i den vackraste natur. Då öppnas ens ögon för vad som är möjligt.

Vi behöver omge oss med andra där detta beteende redan är normalt.

James Clear, författare till boken Atomic Habits skriver: One of the most effective things you can do to build better habits is to join a culture where your desired behavior is the normal behavior.

Som coach behöver jag kunna erbjuda såna sammanhang för mina elever. Att de kommer in i en grupp där det redan är standard att träna sång och bli bättre. Att de får träffa och se andra som redan släpper låtar, göra spelningar, och har musiken som en integrerad naturlig del av livet. Som en elev sa att om hon missat att träna på ett tag, och ser en video från en klass, så blir hon påmind att komma igång igen själv. Vissa elever har setts och börja skriva låtar tillsammans, andra satte ihop en konsert med låtarna de tränat på.

Att kunna se och höra andra som redan gör det vi vill göra är ett recept för utveckling.

Här slutar många träna på svåra saker och stannar av i sin utveckling. De vill inte riskera att låta dåligt och verka dåliga på något. Och ett resultat är att de börjar minska sin förmåga. I en värld där de mer får verka perfekta snarare än att utvecklas.

Hur får man då en elev som stannat av på detta sätt att komma vidare? Hur skapar man en atmosfär där att göra misstag hyllas mer än att låta bra?

Vissa sångare som kommer till mig är redan vana att höra att de sjunger bra. För dem kan det vara en nyhet att få påpekat vad de behöver förbättra. Men det är ofta det de gillar. Att bara höra att de låter bra gör dem inte bättre och de har ibland blivit lite trötta på det.

Ibland ser jag någon som rädd för att göra misstag eller låta fel. Där får jag påminna dem om att det är ett experiment. Om de gör misstagen här i en övningssituation så kommer de göra färre misstag på scen.

Det kräver ett stort mod av dem att öppna sig så och vara sårbara på detta sätt. Men när vi upprätthåller denna atmosfär kan de verkligen komma vidare. De går in i en sfär av osäkerhet där de blir bättre och utvecklas. Inte genom att låta perfekt hela tiden, utan genom att våga göra misstag, få höra rent konkret vad de behöver göra för att bli bättre.